Säsongsresumé

Tävlingssäsongen började i Vuokatti med Suomen-cup. Jag hade bara skidat några pass på snö i Jämi-tunneln under höstlovet, dessutom hade hunnit göra minimalt med fartuthållighetspass och max-pass. Men det hade ändå känts bra och jag kände att formen steg hela tiden, så jag visste inte riktigt vad jag kunde vänta mig. I sprinten blev jag iaf 25:e, bästa Suomen-cup placeringen jag nånsin haft! Stafettsträckan dagen därpå gick dessutom ännu bättre. En helt härlig start med andra ord! 🙂

Jag fortsatte att tävla lite här och där, och det började kännas bättre hela tiden. Men känslan att jag var låångt borta från maxfart och -prestation var ständigt där. Att jag hade så svårt att få pressat ur mig allt berodde nog till stor del på den minimala mängden fartpass jag kunnat göra under träningssäsongen.

I Borgå avgjordes FSSM och helgen gav ett silver och två guld. Helgen gav mig väldigt mycket glädje och energi. Det var första gången jag tog guld i det individuella loppet och att jag gjorde det med en minut gjorde inte saken sämre. Jag hade en skön känsla hela loppet igenom och äntligen var jag lite trött i mål! Men det var ändå inte vinsten i sig som är det jag minns mest och som får mig att bli rörd varenda gång jag tänker tillbaka på det. Det är kommentarerna, vilka sades främst till min pappa, men som han som tur förmedlade vidare till mig, och vilka jag är så tacksam för. Folk från olika föreningar sa att de gladdes med mig och unnade mig framgång, och att jag var en bra förebild mm. Det är ju just så idrotten ska vara! Att man kämpar mot varandra i spåret, men ändå unnar varandra framgång.

Även Falkens parklopp, 5 km klassiskt, var ett bra lopp. I parkloppet fick jag äntligen mjölksyran att spruta och fick verkligen kämpa för att ta mig fram effektivt. Såå roligt! 😀

FM i Kontiolax och 15 km klassiskt med masstart såg jag verkligen framemot och trodde mig kunna göra en riktigt bra prestation. Tävlingen blev tyvärr säsongens största besvikelse, men skidor som inte funkade alls. Visst hade alla det svårt med utrustningen, men jag vill påstå att mina skidor var rätt extrema. Dessutom gjorde högt startnummer att jag inte slapp nånstans. Jag lämnade målfållan med brännande ögon och tomhet. Men det är bara att acceptera, motgångar är en del av livet. Ta lärdom och gå vidare!

Säsongen avslutades ju med Suomen-cup/ FM i Ylitornio. En liten förkylning sänkte prestationsnivån med några snäpp, men en 25:e plats i 30 km fritt, trots allt, var ju helt godkänt.

Jag lade upp som mål, varefter säsongen framskred, att ta mig in bland de 20 bästa i antingen FM eller Suomen-cup under denna säsong, vilket jag inte lyckades med. Dock hade jag i ett tidigare skede, vilket jag även nämnt tidigare, bestämt att om jag kan tävla denna säsong ska jag vara glad och nöjd. Och tävlat har jag ju minsann gjort!

Jag har hållit mig relativt frisk säsongen igenom, vilket är så viktigt. Jag fick aldrig riktigt visat vad jag verkligen går för och har till stor del rört mig under MU-zon i alla tävlingar. Men jag har tagit mig från botten till en helt skaplig nivå ändå under ett år, och känner att det finns mycket mer att ge. Så jag ser väldigt optimistiskt framåt och knappt bärga mig att verkligen börja arbeta upp formen inför en ny säsong. Då ska det gå undan som attan i spåret! 😀

Stort, stort tack till Christoph Treier, IF Femman, FSS/ÖID, samarbetspartnerna Rossignol och Intersport, samt till mina ständigt hjälpande och stöttande föräldrar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: