Totalt fiasko och skärpning

Inleder en ny vecka efter en helg med blandade känslor. På fredagen for jag och pappa iväg mot Vuokatti. Vi for från en snövitt Hankmo och ju längre norrut vi kom, desto mindre snö var det på marken. Väl framme i Vuokatti fanns inte en gnutta snö så långt ögat nådde. I skidspåret fanns det som tur gott om snö, så ingen fara! Det blev en kvällslänk på skidor runt tävlingsspåret, och föret var minst sagt extremt. Flera centimeter med lössnö låg i spåret, vilket gjorde det väääldans tungt och trögt att ta sig fram. Man fick verkligen kämpa för att få fram skidan ut snödrivorna varje gång man skulle ta ett nytt skär.

Resized_20171029_113545_2545

På lördag var föret lika som på fredag. Värst var det i uppförsbackarna, bättre på de slätare partierna. Jag genomförde uppvärmningen väl och kände mig redo för start. Ni som kollat resultatlistorna vet ju sen hur det slutade… Ingenting hände då jag väl skulle skida, absolut ingenting! Jag tänkte till och med under loppet, att slipper jag vidare när jag skidar så här lugnt, så vet jag inte vad jag ska säga. Men trots att det gick så att säga lätt och pulsen var låg, så lyckades jag på inget vis öka farten. Antagligen var det tävlingsnerverna som spökade. Sjukt laddad, kanske lite överladdad, så låste sig allt. Harmligt nog var det ändå bara två sekunder upp till 30:de plats, vilket skulle ha inneburit en fortsättning och en plats i kvartsfinalen. Jag hoppades så på att jag i alla fall skulle kunna pressa in mig i topp trettio i kvalet, för väl efter kvalet brukar det lossna mer. Men inte denna gång!

cofcofFrukosten vis Sokos hotell… Bättre kan frukosten inte bli!

Söndag var en ny dag och jag hade laddat om. Föret var ett helt annat än dagen innan. Det hade kommit snöslask, så spåret hade tagit ihop, vilket gjorde föret mycket mer lättåkt. 30 lag ställde sig på startlinjen i stafetten och Femmans lag hade nummer 15. Anna-Kaisa Lall tog hand om första etappen och gjorde en stabil insats. Andra sträckan tog jag själv hand om. Jag for ut som 18:de, med flera ryggar framför mig. Med krigarfacet och blinkers på satte jag iväg. Känslan och skidningen var en helt annan än i lördagens kval. Efter två varv runt den två kilometers långa banan växlande jag till Linnea Henriksson som åttonde lag. Laget blev till slut nionde, vilket betyder att vi tangerade vår bästa stafettplacering i Suomen-cup -sammanhang. Vi hade lagt upp ett mycket realistiskt mål, att ta en plats i topp åtta. Vi missade alltså vårt med en placering, och en futtig sekund likaså. Lagprestationen var ändå bra, och härifrån känns det bra att fortsätta säsongen. Den egna insatsen i stafetten får helt godkänt. Loppet gav ett välbehövligt plåster på såren från lördagen och inte minst ett tecken på att formen ändå finns där.

suomen cup 29.10. arja korhonenStarten i stafetten. Foto: Arja Korhonen

En riktigt kul tävlingshelg blev det till slut. Jag njöt verkligen av att vara i ”skidvärlden” – att träffa alla skidintresserade människor, umgås med de härliga femmantjejerna samt SKIDA och TÄVLA!! Nu är det bara att fortsätta framåt och trimma tävlingsformen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: