Nionde plats i Suomen cup

Tack för stödet ni gav oss på hemmaplan! Det gjorde tävlingarna oförglömliga. Speciellt under lördagens stafetter var det mycket folk längs spåret, de hejade på och lyfte stämningen till topp.

Denna helgs Suomen cup tävlingar var ju något speciella, både för att tävlingarna ordnades på hemmaplan och att ingen av landslagsåkarna var på plats p.g.a. WC-tävlingar på annat håll. Även många duktiga juniorer ställde inte upp eftersom de redan var på väg mot Schweiz och junior-VM. På plats fanns ändå hela skiktet som befinner sig just under landslagsnivå, så bra motstånd fanns det. Riktigt, fint vintervärde infann sig under helgen, med -15 grader på lördag och -10 på söndag. Även solen sneglade på oss emellanåt.

dav

Femmans damer ställde upp med två lag i lördagens stafett. I det första laget skidade Linnea Henriksson, Erika Storbacka och jag på ankarsträckan. Vi gjorde alla bra insatser, även om jag inte är speciellt nöjd med min egna prestation. Jag var alltför spänd i armar och axlar, vilket både kändes och syntes i åkstilen. Jag kunde inte skida stort och avslappnat. Efter en tight fight på upploppet bärgade vi hem femte plats, en hundradel före sjätte laget och med dryga 46 sek upp till vinnarna och knappa 40 sek till de tre följande lagen. Femte plats var föreningens bästa stafettplacering i Suomen cup genom tiderna, så det kan vi vara smått stolta över.

Angående den spända överkroppen hade jag hela veckan satsat lite extra på att mjuka upp mig på olika vis, men tyvärr har det inte givit så bra resultat som önskat. Efter lördagens tävling gjorde jag ett sista försök att mjuka upp muskulaturen inför en ny dag. En promenad, bastu, rullande på foam rollern, stretchning, rörlighetsövningar samt Burana gjorde i alla fall saken inte sämre.

SC Vörå (Touho Häkkinen) (4)SC Vörå (Touho Häkkinen) (1)Foto: Touho Häkkinen

SC Vörå (7)

På söndag var det masstart över 20 km. Med nr 20 på bröstet tog jag mig snabbt fram till en rätt bra position i fältet. Jag tyckte ändå det var lite svårt att hålla position och att avancera i fältet. Folk hoppade in framför en i spåret, fast man själv skidade på skidorna på den som var framför. I nerförsbackarna gled etta spåret betydligt bättre och for man bredvid det klassiska spåret lämnade man än mer efter, så man borde bara ha stått lugnt och fint i ledet och hitta andra ställen att avancera på. Jag och tränaren kom fram till att nästa sak att förbättra är mitt taktiska öga. Efter ungefär halva loppet blev det en lucka mellan de fem ledande åkarna och de två jag hade närmast framför mig. Där borde jag ha reagerat direkt och skidat ikapp, men gjorde det inte. Tätklungan var hela tiden inom räckhåll, men luckan tog vi aldrig in. Vi var fyra stycken som skidade tillsammans och hade en lucka till de därpå följande skidåkarna. Efter sju av åtta varv avklarade gick jag upp och drog. Jag kände mig rätt pigg och tänkte att nu kör jag på vad jag är värd och tar fast tätklungan. Jag lyckades ändå inte höja farten märkvärt och i och med att täten ökade farten än mer, så växte avståndet till dem. Jag låg ändå först i min lilla grupp ännu när vi kom till sista uppförsbacken, med bara några hundra meter kvar till mål. Jag såg framför mig hur jag skulle flyga uppför backen och lämna de andra bakom mig, men då hände det som inte fick hända. Varenda lite muskelcell förvandlades på en sekund till betong. Det har aldrig varit så svårt att röra på ben och armar. Jag kom knappt upp! Två av åkarna for iväg i den backen. Med en åkare kvar i ryggen efter nerförsbacken kom vi upp på upploppet. Jag gjorde verkligen allt jag kunde, men kroppen löd inte mera. Lite snöpligt gled jag in på en nionde plats.

Jag glädjs speciellt med söndagens vinnare, Andrea Julin. Efter långvariga problem med ryggen får hon äntligen möda för allt hon lagt ner på idrotten och får visa vad hon går för. Grattis!

SC Vörå (Touho Häkkinen) (3)SC Vörå (Touho Häkkinen) (2)Foto: Touho Häkkinen

Ännu låter pangloppen vänta på sig, men som tur är det många veckor och tävlingar kvar för denna säsong. Nu fortsätter det eviga arbetet med att mjuka upp musklerna och så ska jag jobba på det taktiska ögat. Tävlingskalendern framöver än ännu öppen, men jag ska ta ett snack med tränaren om saken. Vi får vänta ända till mars förrän nästa Suomen cup deltävlingar ordnas.

Nu har jag åter varit en vända till massören och överlevet! Behövde inte ens gråta denna gång, så det går framåt.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: