Surt avslut

Sista tävlingsveckoslutet bjöd åter igen på riktigt fint senvinterväder, denna gång i Taivalkoski. Men finvädret till trots blev insatserna i spåret riktigt usla, säsongens klart sämsta lopp rent av. I lördagens stafett startade Erika Storbacka, jag skidade andra sträckan och Linnea Henriksson tog laget i mål. Som mål hade vi att vara bland de tio bästa, men vi blev denna gång sextonde. Vi presterade nog alla lite under vår egen nivå och speciellt jag gjorde inte gott på min sträcka. Det gick bara för långsamt helt enkelt.

burstcof

Det kändes som om förkylningen var så gott som borta när jag kom till Taivalkoski och jag trodde att den inte skulle inverka desto mera på prestationerna. Men det var ändå som om flunsan hade käkat upp farten. Efter både lördagens och söndagens tävling kände jag igen mer av förkylningen och kände klart att den fortfarande gnagde i kroppen.

Söndagens lopp då. Tävlingen som var ett av mina huvudmål för vintern och där jag skulle prestera. Jag kände mig stum redan från start, benen kändes tunga och sega. Strax pulsen började stiga mot den nivå den ska ligga på under en tävling sa kroppen starkt ifrån, snart gjorde huvudet likaså. Redan efter första varvet insåg jag faktum, att detta inte kommer sluta så som önskat. Vi varvade en 7,5 km bana fyra gånger. Att avbryta tävlingen fanns inte på kartan, så jag valde att göra det bästa av loppet och njöt av stämningen, vädret och de fina vyerna. Kändes förstås super då landslagsåkarna en efter en susade förbi i spåret och man lätt räknade ut att nu ligger jag över tio minuter efter täten. Efter en tävling på 30 km längs en tung bana borde man ju inte vara annat än trött då man kommer i mål, men inte jag, inte denna gång. Det var bara att stiga av skidorna, dra på sig överdragsdräkten och springa tillbaka till hotellet för att duscha.

FM Taivalkoski (Tero Siivola)Foto: Tero Siivola

Besviken, såklart. Men att gråta över skiten och deppa för det här desto mera är det inte värt. Veckoslutets tävlingar ska inte få förpesta säsongens alla andra tävlingsprestationer. Denna gång ville det sig inte och jag vet varför. Nu ska jag ta en återblick och se vad som gott bra under vintern för att sedan ta en funderare med tränaren vad nästa steg blir. Första steget blir i alla fall vila. Får bara se hur länge och mycket jag hamnar att vila innan jag får sätta igång med träningen riktigt på riktigt igen, längtar redan. Men jag ska lyssna på Kalles ord och vila tillräckligt, jag känner ändå att kroppen behöver det, speciellt nu när flunsan ännu ligger i.

En ordentlig sammanfattning av skidsäsongen kommer att dyka upp här på bloggen sin om tid. Först ska jag bara se till att få avklarat sista praktikveckan.

IMG_20180409_193031.jpg

Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: