Käftsmäll x 1000

Sverigeresan börjar vara i paket, endast några timmar tåg återstår. Och vad passar då inte bättre än att ägna en del av denna tid till att berätta om vad jag har upplevt under denna helg.
Resan började på fredag, då jag hoppade på tåget lite före klockan sex på morgonen vid stationen i Vasa. Tåget gick till Helsingfors där jag fick sällskap av Joakim och Victor. Därifrån blev det flygvägen till Köpenhamn och därifrån ännu lite tågresande till slutdestinationen Malmö.

IMG_20180504_053909.jpgAlone.

Vi checkade bara in på hotellet och sen lade vi iväg löpandes till Riborgsstranden där det riggats upp för tävling. Vi tog bra med tid på oss att löpa genom banan och testa hindren. För mig var det mycket värdefullt att få hinna testa hindren, eftersom de flesta av hindren var helt nya för mig. Och att ha två proffs med sig som visar hur man ska göra och delar med sig av sina tekniktips var helt prima. Så tack Joakim och Victor för hjälpen, den var ytterst värdefull och uppskattad! Jag hann dock bli rätt bekymrad under länken, inte på grund av hindren, utan på grund av en värkande akillessena. Jag utförde några hårdare löpdrag i onsdags och kände dagen därpå lite av akilles i vänster ben. Jag hoppas och trodde att det skulle ge med sig då jag bevarade senan från ytterliga belastning på torsdag, men dessvärre blev den rejält sjuk allt eftersom under fredagens länk. Men att ge upp är inte min grej, så vaden lades under intensivbehandling under kvällen. Med lite utbyte av tjänster hjälpte Joakim mig med massage av vaden och jag hjälpte honom att få upp några låsningar i ryggen. Jag körde även egenmassage samt växelbad för den värkande akilles.

FB_IMG_1525455353571.jpg

Med ca 1 km från tågstationen och dryga 2 km till tävlingsstadion, plus stort hotellrum, var boendet perfekt. Även morgonmålet var av mycket god klass. Där bjöds på en annorlunda gröt, fråga inte vad det var gjord av, men god var den. Och utöver kvarg och bär fanns både kanel och kokos att förgylla gröten med, precis som jag vill ha det!
Fint väder hade vi på fredag och ännu lite bättre blev det på lördagen. Solsken och sommarvärme direkt från morgonen, så inget annat än fram med shortsen! Med våra fina uppsättningar team-noname-kläder och fast-drickan i flaskan kände man sig redo för att ge gärnet i hinderloppet.
I och med att jag är med i Team Toughest Finland så blev det elitklass direkt. I regel ska man kvalificera sig med tillräckligt goda resultat från hinderlopp för att få tävla i elitklassen, men jag som nybörjare utan en enda start i bagaget hoppade direkt in i progruppen.
Elitklasserna inledde eventet, med herrarna först ut kl. 9. Fem minuter senare ljöd damklassen startskott. Vi var inte fler än 21 startande, men de snabbaste hade ändå lite fördel då man kom till de första hindren, eftersom det blev lite köbildning då alla inte kunde fara över hindren på en gång. But no hätä! Loppet var ju ändå 8 km långt och man hade hela 40 hinder framför sig att avverka ett efter ett. Så utan att bomba på för hårt från start gick jag in för att ta mig så snabbt som möjligt men med så lite kraft som möjligt genom hindren.
Och hur väl lyckades det då? Tja, jag skulle vilja påstå att jag gjorde just så som planerat men kroppen var fysiskt inte alls beredd på vad detta lopp innebar. Efter ca 2 km var spykänslan överhängande. Jag kände mig som en tung sandsäck som sölade fram längs banan. Jag åkte på en maximal käftsmäll kan man lugnt säga. Jag orkade ingenting och i flera perioder hade jag även mycket tungt med andningen och hamnade att bara stanna upp och andas. Så en riktig ordentlig utskämning fick jag stå för i mitt första Toughest-lopp. Nice!
Men nu vet jag att jag lever och kroppen har definitivt vaknat upp. Den nya säsongen fick en rejäl start minsann. Dessutom togs årets första dopp i samma veva.

cofcofcofcofcofcof
För att nämna några hinder längs banan så fanns höbalar (10+ i rad med några meter mellan var),  en höbalspyramid, nät och rep att klättra i, nät att krypa under, olika kombinationer av rep och ringar att svinga sig, väggar, stockar och andra typer av hinder att kasta sig över, säckar, stockar och kaggar att bära, lerland, en brant ramp att slänga sig nerför ner i vattnet och en avslutande ramp att springa uppför och försöka ta sig över. Allt i ett och samma lopp! Vid sex hinder fanns en normal land och en fast land. Fast lane är just som ordet säger snabbare, men även svårare. Själv kände jag inte att jag var skicklig nog att ta mig an de hindren. Men man att ta det lättare alternativet betyder ödande av mycket tid samt energi. För de som klarar de svårare hindren får hoppa över det direkt därpå följande hindret, vilket alltid är ett över-under hinder och/eller kryphinder. Förutom att jag bara körde de lättare alternativen så hamnade jag även på ett antal straffrundor, vilket man hamnar på om man inte klarar hindret. Varje straffrunda innebar ca 200 m löpning extra, vilket åt än mer energi och tid.
Men oj vilken stämning hörni! Det kryllade av människor på området. Med närmare 8000 deltagare och 10 000-tals åskådare var detta något som kan kallas folkfest. Kulturen där på andra sidan potten är också något jag inte kan sluta att fascineras över. Jag fick mycket härligt pepp längs banan av såväl funktionärer och publik. Även förbipasserande herrar som startat i senare grupper gav pepp och ibland en klapp i ryggen eller på axeln. En till och med hjälpte till att skjuta på en bit, haha. Efter målgång utbyttes ord med en och annan, och jag träffade på en dam i min ålder som började snacka med mig om loppet. Det kändes bara som om vi känt varandra i många, många år. Minst sagt öppen och positiv attityd i detta land.
Racet var verkligen Brutalt! Helt sjukt i vad grymt skick de snabbaste måste vara i. Victor och Joakim är två av dem. Båda stod för grymma insatser igår, med 7:e respektive 16:e plats i resultatlistan. Även en stor eloge till andra som fullföljer liknande lopp, det är starkt gjort. Jag tänkte under loppet att detta kan ju inget annat än att utveckla mig som idrottare och skidåkare. Rätt likt skidåkningen bjuder hinderbaneloppen på varierande ”terräng”, det är bara hinder istället för backar. Och det var verkligen superkul att delta, can’t wait to do it again! Och länge kommer jag inte heller att behöva vänta för redan om tre veckor är det dags igen, då i Umeå. Nästan så att det kommer lite för fort emot. Så troligen inga stordåd då ännu, men det finns ingen annan väg än uppåt härifrån. Positivt med loppet, förutom hur kul och brutalt det var samt stämningen, så höll mitt ben. Jag kände knappt något i akilles under uppvärmningen och ingen under loppet. Inte heller efter loppet gav vaden utslag.

IMG_20180505_143927.jpg

Med gott om tid tills avfärden med flyg tillbaka till hemlandet så sökte vi upp en restaurang efter att vi checkat ut från hotellet. Vi följde ett tips vi fått av en som kommenterat Joakims fb-inlägg från Malmö och gick till V.E.S.P.A för att beställa, enligt kommentaren ”Malmös godaste pizzor”. Det tog en stund att ta sig dit och klockan hann bli rätt mycket innan jag fick min pizza. Så inget foto av pizzan, utan den slungades in i munnen på en gång. Men tack för tipset alltså, otroligt god pizza, överlägset bäst pizzan jag ätit någonsin! Med ingrediensbeskrivningen på italienska visste jag inte riktigt vad jag beställde, men det förstås i alla fall att det var salami och tryffelsås på den jag beställde. Så jag för rekommendationen vidare, dit och ät ditt livs pizza! Kvalitetspizza för en helt rimlig slant (ca 125-135 kr) vill du inte missa!

cofcofMalmö är en fin stad att ströva runt i.sdr

Efter en kort natt i Helsingfors och några timmar tåg befinner jag mig alldeles snart i Vasa, i god tid för att göra mig i ordning för 80-års kalas. Bara att ta på sig klänningen och visa upp de blåslagna benen då! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: