Så jäkla kul!

Jag kan bara inte få nog, hinderlöpning är ju så otroligt kul! Vem tycker inte om att hopp och hänga, klänga och flänga, bli våt och skiten? Jag fullkomligt älskar det! Jag älskar även att utmana mig själv, att lära mig nya saker och utvecklas. I hinderloppen krävs det teknik, teknik för var och ett av de många, många hindren. Det krävs styrka, uthållighet, snabbhet. Och man ska våga, våga hoppa från flera meters höjd från en trampolin ner i vattnet, våga slänga sig mellan räcken och ringar osv. Jag är så jäkla glad att jag tog chansen och sökte till Team Toughest Finland och för att jag fick chansen att joina teamet. ”Hinderlöpningskarriären” slutar knappast efter de fyra Toughest-loppen som laget ska köra, för nu är jag fast!

 

Ifall någon missat, så ordnas ju en Toughest-deltävling för första gången i Finland, och inte mindre än i Vörå. Så är du finländare och funderar på att delta i ett Tuoghest-race, sluta fundera, bara anmäl dig och kom och upplev något riktigt häftigt. Förhoppningsvis kommer mycket folk dit, både som deltagare och åskådare. Den 17-19.8 smäller det, med Toughest orienteering, ”normal” samt family.

Men tillbaka till helgen som var. Min andra hindertävlingen, som avgjordes i Umeå. Endast 12 damer deltog i elitklassen, vilket var lite synd, men flera av de hårdaste namnen fanns ändå med. Banan var så utsökt som den någonsin kunde vara, med dragning till stor del i skogen längs stigar och mossar. Jag som fullkomligt älskar skogslöpning och mosatramp, kan det bli bättre? Denna gång kändes löpningen så mycket lättare än sist, märktes verkligen att man hunnit samla några löpkilometer. Även hindren tog jag klart bättre än sist. Mitt mål var att klara mig utan straffrundor, vilket var nära att lyckas. På ett av de sista hindren, platinum riggen (kombination av räcken, ringar på olika höjder, rep mm), tappade jag greppet i slutet och iddes inte försöka göra hindret på nytt utan gav mig iväg på en straffrunda. Jag var fast besluten att jag skulle klara rampen, och med ett helt enormt hejande av åskådarna fanns det verkligen inget annat alternativ än att at sig upp. Det krävdes tre försök, men jag klarade den. En åttonde plats i elitklassen och elfte totalt bland damerna, med dryga 14 minuter upp till vinnaren löd slutresultatet. Så klart kortare avstånd till täten i Malmö, då det blev hela 24 minuter. Så jag är på väg åt rätt håll.

IMG-20180526-WA0040Toughest 2018 UmeåToughest Umeå Mikkel Beisner
Foto 2 & 3: Jacques HolstToughest 2018 UmeåFoto: Mikkel Beisner

Mindre trevligt var att man vid ett av kryphindren hamnade att korsa krossgrus. Det tyckte inte knä och händer om. Jag var faktiskt och införskaffade knäskydd just med tanke på det hindret på fredagen efter att jag löpt genom banan. Och det var en riktigt bra införskaffning, knäna får annars rätt mycket stryk då man hamnar att krypa ett flertal gånger under loppet.

I slutet av eventet, då de flesta började vara i mål blev det mitt i allt ett stort pådrag vid sista hindret, rampen. En yngre kvinna hade kollapsat efter att ha tagit sig upp på rampen och låg medvetslös. Ambulanspersonal fanns på plats och man gav kvinnan hjärt- och lunghjälp en lång stund. Lyckligtvis vaknade personen upp och hennes tillstånd uppges nu vara okej. Det är första gången i något sådant hänt i ett Toughest-lopp, förhoppningsvis även den sista. Men det är verkligen otroligt ansträngande att ta sig igenom loppet, så för den otränade gäller det att ta det tillräckligt lugnt så shocken inte blir för stor.

Jag har redan börjat fundera på vad jag kan förbättra i hindertekniken och vid vilka hinder jag skulle kunna välja det svårare alternativet. Så nu skulle det bara gälla att hitta ställen att träna teorin i praktiken. Det är verkligen synd att det inte alls finns samma träningsmöjligheter här i landet som i grannlandet. I Sverige finns träningslokaler just för ocr-träning (obstacle course racing), där många av hindren som finns ingår i ett Toughest-lopp finns tillgängliga. Men kanske det småningom börjar dyka upp även i detta land i och med ökat intresse för sporten?

r.pngHaha, det ser ju kanske inte så bra ut det här, med huvudet ner och fötterna högst. Men jag kan meddela att det funkade riktigt bra! 😉IMG-20180526-WA0045IMG-20180526-WA0030.jpgPassade bra med löpning längs svalkande vattendrag, våta mossar och hopp i bassängen denna varma dag.IMG-20180526-WA0028Jag minns inte att jag skulle ha varit så beskymrad som jag ser ut att vara på bilden??IMG-20180526-WA0043IMG-20180526-WA0044IMG-20180526-WA0014De ordnar alltid små tävlingar på eventområdet. Jag deltog i en tävling där man skulle hålla upp ett fyllt ämbar med en hand och armen rakt utstäräckt framåt. Den som höll längst vann och en dam- och herrvinnare utsågs varje timme. Till min lycka vann jag och kan nu bara vänta på post hem med ett paket innehållande 20 st proteinstänger från Swebar. De borde räcka en god stund framöver.

Jag tränar för övrigt inte bara hinder, ytters lite faktiskt. Det är fortfarande löpning, rullskidning, stavgång mm som utgör basen i min träning, så ni behöver inte oroa er för om jag kommer att skida kommande vinter. 😉

cofsdrKan säga att Umeå är en riktigt trevlig stad som jag bra skulle kunna tänka mig att bo i, i alla för en tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: