Kroppen pigg men tävlingsfarten usel

Ännu en mycket varm och solig vecka är till ända och en ny vecka är i gång. Och även den gångna veckan har gått mycket i villans tecken. En dag gjorde jag ett långpass cyklade till mormors och morfars villa i Oravais. Mor och far tog båtvägen dit från Hankmo. Vi var till en början ensamma på stället, men efter en stund droppade det in mer folk. Då dagen led mot kvällen och magen började ropa efter mat igen hoppade vi alla tre i båten och körde iväg mot vår egen villa. På vägen svängde vi in till restaurang Nabben för att få oss en bit mat. Det räckte en och en halv timme från villa till villa och det var en helt perfekt dag att göra en längre båtfärd då himlen var klarblå, solen stod högt, det var 30 grader varm och lugnt på havet.

cofcofcofIMG-20180724-WA0009

img_20180724_183504-e1532955704237.jpg

Jag har en längre tid, cirka en månad, haft lite bekymmer med min högra armbåge. Det började med ett fall då jag tog emot mig med händerna. Efter det ömmade det i armbågen, men verkade börja gå om efter någon dag. Dessvärre blev armbågen sjukare igen senare, efter mera ansträngning av underarmarna. Det är alltså inget allvarligt, endast spända underarmsmuskler och irriterade senor, men bäst vore att få det hela att gå om så fort som möjligt så att det inte blir än värre och långvarigt. Det har ändå varit så sjukt att jag lämnat bort rullskidåkningen och annan form av träning som utsätter underarmarna för hårdare ansträngning. I fredags var jag till Vasa på behandling till Mikael Bäck, en oerhört duktig osteopat som hjälpt mig med olika bekymmer flera gånger. Jag ville höra hans åsikt om läget med armbågen och kanske få något tips vad jag kunde göra för att få den i skick. Det blev massage av underarmen och så visade han hur jag kunde tejpa armen inför lördagens rullskidstävling.

På lördag gick alltså Jeppis Summer Ski av stapeln. Jag var med i samma tävling i fjol och det blev ett ganska liknande slutresultat i år som då. Om ni läst och minns något från den omgången så vet ni att det inte betyder positiva nyheter. Vi var 18 damer som deltog. Först var det prolog på skierg, dragmaskiner, som var uppställda på en scen mitt i Jakobstad. Vi delades upp i fem heat, med tre-fyra deltagare per heat. Sträckan att dra var 750 meter, vilket räckte knappa tre minuter för samtliga. Då man ska dra hårt och effektivt på en skierg ska man inte köra parstakningsteknik, vilket jag gjorde förra året, så så mycket hade jag i alla fall koll på. Så tekniskt sätt drog jag klart bättre än sist, men för att hänga med de bästa gäller det att sätta skierg-tekniken ännu lite bättre nästa gång.

Som del två av tävlingen rullskidade vi sex varv runt en dryg kilometers lång bana, sammanlagt ca 7,5 kilometer. Tävlingen gick i klassisk stil och som jaktstart baserat på tiderna från prologen. Jag startade i slutet av fältet och gick ut för att bomba på för fullt och plocka ryggar. Och där kan vi sluta berättelsen, för det gick inte riktigt enligt planerna. Som så många gånger förut hittade jag ingen toppfart och det kändes som om jag bara stod och hackade för gäves. Som tur kan man alltid skylla lite på att det är sommar och träningssäsong, så man ska inte vara i toppform ännu. Men en riktvisare är det ju i alla fall, det kommer man inte ifrån. Som nästa ska jag minsann ta i tu med min parstakning på allvar, för så här arma dålig tänker jag inte vara! Det är något i tajmingen och själva kroppspositionen som inte stämmer, så jag får bara inte ut kraften ur kroppen ner i stavarna och marken. Det är tid nog att råda bot på detta!

FB_IMG_1532785095464

Ski Team Mäenpää stod i alla fall för ett riktigt fint, roligt och mycket välorganiserat evenemang som vanligt, så stort tack för det! Tävlingarna gick i varma och svettiga förhållanden med 31 grader på termometern. Ändå kom en hel del folk för att följa med tävlingen och heja på, både till parken där vi körde prologen samt till platsen där rullskidstävlingen avgjordes, vilket alltid är ytterst uppskattat.

Efter avslutad tävling styrde vi, jag, mor och far, iväg mot Oravais-villan. På vägen dit gjorde vi ett stopp vid en matbutik, och den värme man möttes av då man öppnade dörren och steg ut ur bilen slår alla (mina upplevda) värmerekord. Det stod 33 grader på termometern och det fullständigt ”gåsa” på parkeringsplatsen. Måste nog säga att det var till och med skönare att gå in i den svala butiken, och ännu skönare var det att komma till villan och slänga sig i havet.

I lördags ordnades även Botniacyklingen. Jag hade hoppats på att kunna vara med i år, men olyckligtvis krockade tävlingarna med rullskidstävlingarna i Jakobstad, vilka ändå gick före. Kanske de lyckas planera in de två tävlingarna två olika datum nästa år, man kan ju alltid hoppas. Bara en dam deltog i tävlingsklassen, vilket var förvånansvärt och väldigt synd för arrangörerna. För egen del fick det bli en egen långläng på cykel på söndagen i stället, med betydligt lägre tempo än man skulle haft i Botniacyklingen dock. Det blev en vända till Replot, över bron och tillbaka. Ett riktigt skönt och trevligt träningspass. Det gick så lätt hela vägen till Replot, då man väl vände om var det ordentlig motvind. Kontarna i baken började småningom ge sig till känna och hungern smög sig på, men det var bara att trampa på hemåt, där man visste att belöningen, maten, väntade. Dessutom hade jag sällskap av far, och sällskap på länken gör ju det hela roligare.

cof

Bärplockningen är i gång på allvar igen. Hjortronjakten är avslutad och troligen har jag även plockat min ranson blåbär redan, hallonplockningen är i full gång, liksom jordgubbsplockandet, vinbären börjar vara färdiga och krusbären likaså. Härliga tider då man efter träningspasset kan ta en sväng via bärbuskarna och plocka i sig en näve pinfärska, solvarma bär. Frysarna fylls i rask takt och som vanligt råder det stor brist på utrymme i frysfacken. Av någon underlig anledning är frysarna allaredan så gott som fulla och då har bärplockandet knappt börjat. Vad har vi riktigt i frysarna?? För massor med bär har vi ju ätit hela året runt. Få se var detta ska sluta, för jag ska minsann ha många fler burkar hallon samt ”femtio” påsar svartvinbär ännu i frysen! 😉

Med en månad kvar av sommarlovet har jag satt in en extra växel för att komma mig igenom den förbaskade neurologiboken. Ja jag skrev ju redan i ett tidigare inlägg om att vi har en neurologitent redan första skolveckan och att det var en hel del sidor att läsa. Jag menade ändå att det skulle gå bra att läsa igenom, eftersom ämnet är intressant. Men flera avsnitt i boken var minst sagt sega. Då man börjar gå in på atomnivå vad gäller alla möjliga sjukdomar samt rabblar upp läkemedel efter läkemedel går skotten över huvudet på mig. Ibland känns det faktiskt som om man studerar till läkare. Men nu har jag bara knappa 30 sidor kvar i boken, sedan börjar det riktiga pluggandet med att gå genom mina anteckningar varv efter varv och försöka förstå vad de riktigt menar.

Trevlig vecka kära läsare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: