Spektakulärt race i Holmenkollen

Då ett bekymmer är ur världen kommer ett nytt, eller hur var det? Efter att ha haft sjukt i högra armbågen en längre tid samt fått sjukt i vänstra handen fick jag till sist båda bekymren lösta. Allt frid och fröjd alltså! Men det varade inte många dagar. Då det inte tog sjukt i vänsta handen längre så började det ta sjukt i högra istället. På fredagen innan Toughest i Vörå lyckades jag vricka högra vristen lätt efter att ha hoppat ner från ett hinder utan att se mig för så att jag landade snett på en sten. Det tog rätt sjukt för en stund men gick fort över. Jag kände lite av vristen emellanåt efter det, men det tog inte sjukt eller begränsade mig på något vis. En vecka senare gjorde jag spänsthopp och då började vristen värka. Jag blev tvungen att lämna bort löpning, sen stavgång. Även då jag rullskidade tog det sjukt. Det kändes som om läget blev bara sämre, fast jag försökte avbelasta foten. Veckan innan Toughest i Oslo blev det alltså att omorganisera träningarna och bland annat en intensiv stavbacke-träning fick jag skippa och göra några drag på cykeln istället. Jag använde kallt på vristen, använde vriststöd samt tejpade den hård med sporttejp samt under träningarna.

IMG_20180828_113226.jpg

I helgen ordnades Toughest i Oslo. På fredag åkte jag och mina föräldrar iväg med flyget från Vasa till Oslo, med en mellanlandning i Helsingfors. Då vi kom fram till Holmenkollen drog jag och pappa på oss löpkläderna och for ut på en runda. Holmenkollen, och Norge överlag, bjuder på så otroligt fin natur och magnifika vyer. Vi var tvungna att stanna upp flera gånger och bara se ut över landskapet. Vristen började dock värka direkt och blev bara sjukare så att det blev svårt att springa. Löpningen kändes väldigt osäker och jag började på allvar tvivla på att jag skulle kunna tävla nästa dag. Mot slutet av länken lättade ändå smärtan något.IMG-20180831-WA0010Toughest 2018 OsloToughest 2018 Oslo
Foton över området och hoppbacken, med målet synligt i vänstra nedre hörnet på sista bilden. Foto 2, 3: Jacques Holst.

På kvällen gick vi ut för att söka upp ett matställe samt köpa lite mat. Konstigt nog kändes det ingenting i högra vristen i detta skede, vilket var mycket märkligt. Och som ett under kändes det knappt något i vristen heller på lördagen. Bara det var en stor vinst för mig. Att inse att jag kunde delta, skulle få ge mitt max och kunna njuta till fullo av att vara med i Toughest på detta spektakulära ställe gav ett enormt lyckorus. Banan var kupperad, hade partier med tekniskt svår terräng och man körde upp pulsen ordentligt direkt från början. Till skillnad från tidigare race fick jag en riktigt bra start. Första hindret, pyramid net, har jag tidigare tappat massor tid på, men denna gång var jag riktigt snabb över faktiskt. Även i övrigt hade jag ett bra flyt genom hela loppet. Hindertekniken satt ännu lite bättre än sist och kroppen kändes pigg. Endast repklättringen sket sig då jag ”håsade” och drog mig snarare upp än använde benen. Den alltid närvarande rampen utgjorde denna gång tredje sista hindret, och den tog jag på första försöket. JESS! Typiskt för Toughest i Olso är att sista hindret är nedre delen av hoppbacken. Först skulle man springa nerför en ordentligt brant backe, täckt av rullande grus, ner till ”bottnen” av hoppbacken. Där började sen slutspurten uppför, ända upp till målporten. Underlaget i backen var fortsättningsvis grus, men som tur var den även täckt med ett nät. Nätet är i vanliga fall till för att hålla grus och snö på plats, men i detta fall utgjorde det ”stöd” för fötterna och något att kunna ta tag i för att komma upp. Och det var verkligen brant vill jag säga! Efter allt slit var det en mycket häftig känsla att gå i mål på toppen av backen och få sätta sig ner och bara se ut över området.

20180901_101744(0)IMG-20180901-WA0008IMG-20180901-WA001820180901_110812IMG-20180901-WA0001Foton: egna proffsfotograferna
Toughest Oslo Mikkel Beisner (5)Toughest Oslo Mikkel BeisnerFoton: Mikkel Beisner

Toughest 2018 OsloToughest 2018 Oslo
Toughest 2018 OsloFoton: Jacques Holst

Man tycker kanske att detta lopp om något borde få en att ta ut sig till max, ändå kände jag att ”Attans, jag borde ha löpt hårdare!”. Det är den där förbaskade ”laten” som ska ur kroppen, som en viss person brukar säga. De klockade även tiden endast för hoppbacken, och än om jag inte riktigt hade koll på hur jag skulle ta mig upp på bästa sätt så var tiden förvånansvärt bra i förhållande med konkurrenterna.

Jag fightade mig till en sjunde plats och den är jag nöjd med. Än en gång närmade jag mig mina konkurrenter, nu hade jag inte mer än knappa tre och en halv minut upp till segraren. Dessutom hade jag trean till sexan inom mindre än två minuter framför mig. Och nu var det ett riktigt hårt startfält. Bara sexan har stått på pallen i flera lopp och även vunnit den sammanlagda touren tidigare.

Vi tog flyget hem från Oslo på söndag vid ett-tiden, så vi hade resten av lördagen och söndagsförmiddagen på oss att njuta av Oslo. Vi vandrade iväg till det marmortäckta Operahuset samt till Vigelandsparken. Operahuset har jag bara sett en som annan bild på tidigare, så det var häftigt at se i verkligheten. Det var verkligen en mäktig byggnad, och prislappen för den vore intressant att se… Parken har jag besökt tidigare, då var jag ca 10-år, och den var lika häftig nu som då.

cofcofcof
Operahuset

sdrcofcofsdrcof

Vigelandsparken

nfd
Ordentlig hotellfrukost som uppladdning för att orka än en gång runt banan på Holmenkollen.

Rond tre runt hinderbanan gjorde jag på söndagen. Att ta sig uppför hoppbacken var förstås ett måste, det är inte alla dagar man har möjlighet att träna i sådana backar. Och det var bra att ta backen en gång till med tanke på ett nytt år, för nu har jag bättre koll på hur det lönar sig att ta si upp!

Jag har redan deltagit i hela fem Toughest-lopp, och detta var troligen sista loppet för denna säsong. Jag har ändå inte lagt lapp på luckan helt och hållet ännu, finalen i Köpenhamn lockar förstås något oerhört, men jag måste fundera på saken ännu. Jag har under den gångna hinderbanesäsongen utvecklats en hel del, och för att göra det lite tydligare har jag gjort en lista nedan med resultaten från samtliga lopp:

  • Malmö
    • +24:14 efter segraren. 6/6 normal lane. Rampen x1 som misslyckades. 4 straffrundor.
  • Umeå
    • +14:24. 6/6 normal lane. Rampen x3. 1 straffrunda.
  • Stockholm
    • +8:09. 1/6 fast lane som misslyckades. Rampen x1. 1 straffrunda.
  • Vörå
    • +4:15. 2/6 fast lane. Rampen x3. 1 straffrunda – tog på flit direkt av taktiska skäl.
  • Oslo
    • +3:25. 2/6 fast lane. Rampen x1. 0 straffrundor.

Och då jag inte tränar eller tävlar så är det åter skolan som gäller. Utrymmena som byggts för social- och hälsovårdsstuderanden är nu färdiga, vilket är en lättnad. Nu behöver vi inte åka fram och tillbaka hela tiden utan får hållas på ett och samma ställen och har all utrustning nära till hands.

Trevlig fortsättning på veckan, vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: