Tävlingssäsongen är igång!

Snart har två veckor av arbetspraktiken gått och praktiken har fått en bra start. Jag turas om att följa med de fem fysioterapeuterna som arbetar på platsen och får göra både ett och annat på egen hand. Jag får även bra med vardagsmotion genom att cykla mellan lägenheten, Neurofysio, simhallen och ett servicehem under arbetsdagarna. Dessutom får jag allt emellanåt riktiga styrkepass då jag ska behandla ordentligt spastiska (mycket stela) patienter och det gör ju mig absolut ingenting.

I helgen var det ju säsongsstart för tävlingssäsongen 2018/2019. Jag tog mig till Vuokatti med min tränare Kalle på torsdag. I Vuokatti har man sparat snö från förra året så den hade man brett ut till en dryga två kilometer lång slinga. På torsdag och fredag var spåret riktigt löst. Speciellt i motluten var det svårskidat då skidorna grävde ner sig i mängder med lössnö. Till helgens tävlingar fick man ändå spåret att hålla ihop betydligt bättre, så de fick man vara glad för. Jag hann göra ett par skidpass innan veckoslutet varav ena innehöll ett lite hårdare drag. Det var två veckor sedan jag körde hårdare än sakta GU, men det kändes ändå helt ok.

cof

På lördagen var det fristilssprint på programmet. Uppvärmningen kändes inge vidare och tävlingen, alltså kvalet, gick sämre än sämst. Jag hade ingen som helst fart i kroppen (den har ni inte hört förut eller vad?). Jag skulle ha kunnat fortsätta några varv till i samma fart utan problem. Det kändes absolut ingenstans då jag kom i mål. Konstigt nog visade pulsklockan på en maxpuls på 185 (???) och då är 184 den högsta pulsen jag uppnått under sommarens träningar. Kändes verkligen inte som om jag låg ens nära maxpuls och ingen mjölksyra kände jag av heller. Surt var det i vilket fall som att prestera så himla dåligt i säsongens första tävling. Jag var 57:e och dryga halvminuten efter snabbaste åkare i kvalet, så himla kass. Om än jag visste att jag inte kunde förvänta mig allt för mycket så var jag beredd att fightas för en betydligt bättre slutplacering. Kul var ju även att jag skidade hårdare på uppvärmningen än på tävling och fredagens FU-drag var i sin tur bättre än lördagens uppvärmning. Som tur hade jag mina goda vän Anna-Kaisa Lall att göra nedvarvningen med så att vi kunde ösa vår besvikelse över varandra efter våra dåliga lopp. That´s what friends are for, right? 😉

Inför stafetten i klassisk stil på söndagen gjorde jag en lätt uppvärmning och körde endast några kortare ruscher för att väcka kroppen istället för något längre FU-MU-drag. Detta eftersom den sjunkande prestationsförmågan tydde på dålig återhämning. Uppvärmningen kändes bättre denna dag. I stafetten ställde IF Femmans damer upp med Anna-Kaisa på första sträckan, Linnea Henriksson på andra och jag tog hand om den avslutande sträckan. Vi låg rätt långt efter täten efter en del strul på första etappen. Att skida första sträckan i en stafett är alltid en utmaning. Alla vill vara först och man blir lätt instängd då man hamnar att starta mitt i eller längre bak i startfältet. Även stavbrott, fall och andra strul händer ofta på första sträckan. Linnea tog flera placeringar på sina fyra kilometer och jag fortsatte plocka ryggar på min sträcka. Skönt nog funkade åkningen bättre i detta lopp och det var inte bara GU-fart i kroppen. På slutrakan spurtade jag och en annan om tionde platsen och den lyckades jag hämta hem åt laget. I sista stavtaget lossade remmen på ena staven, så jag tryckte tydligen på lite i stakningen trots allt. Tionde plats i stafetten var en helt bra placering för laget, en bra början. Men vi vill förstås mera och vi ska minsann kämpa för att förbättra placeringen i en ny stafett.

IMG_20181028_133534_968
Linnea, me & Anna-Kaisa.
cofHittade ett utmärkt läge att följa med herrstafetten.

Vi femmaniter bodde på Sokos Hotel i Vuokatti, alldeles intill spåret, så perfekt på så vis. Enda nackdelen var att vi inte hade tillgång till något kök, vilket vi haft tidigare år då vi bott i stugor. I Vuokatti är det skralt med matställen som bjuder på husmanskost och dessutom till ett någorlunda förmånligt pris. Jag körde på egna matlådor hela helgen lång. Väl förberedd som jag var hade jag två matlådor med mig samt bestick. Tack vare vattenkokare på rummet kunde jag koka nudlar. Sen rörde jag ner tonfisk, bönor och frukt samt smaksatte det hela med grön pesto eller tomatsås. Ett mycket välfungerande system! Då jag kom hem ville jag ändå ha något annat än denna typen av mat så på måndagskväll gjorde jag pizza, för två gånger till och med. Mums!!

nfdHotellfrukost ❤

Tävlingssäsongen är alltså igång. Fast tävlingarna gick skit så fanns det ändå flera positiva saker med helgen också. Jag fick skida på snö (jippii!!), det blev ett kärt återseende med alla skidåkarkompisar och jag fick dra på mig tävlingsvästen, vilket bara det väcker en sån iver. Och nu rullar det hela igång med bara en drygt en vecka tills nästa tävling, Suomen cup i Rovaniemi. Innan en ny resa norrut går dock färden österut till Jyväskylä. Det hade blivit en dubbelbokning till läkaren så jag blir tvungen att vänta tills nästa veckas måndag för att få min dom.

I tisdags hade jag vilodag vilket betydde en sväng till matbutiken och matlagning för hela slanten. Min uppsättning matlådor i frysen var förbrukade så det var dags att göra en ny sats. Efter tre timmar i köket hade jag fått till en vegetarisk lasagne, kyckling i tomat-apelsinsås med ugnsrotsaker samt avokado-kakaomousse/-pudding. Mat för mer än en-två gånger i alla fall! 😉 Men matlagningen vill nog ta lite väl mycket tid, om än jag njuter av att stå i köket och experimentera. Kanske jag borde köra på mera havregrynsgröt framöver?

Och nu är jag igång igen. Då jag får dille på något så lämnar knappen på ON 24/7. Jag håller på att designa nya föreningskläder, både överdrags- och tävlingsdräkt, mössa, pannband, t-paita och tröja. Jag planerade nya Femman-kläder även för två år sedan då jag så gärna ville få till en uppdatering. Föreningen gjorde en uppdatering och vi äldre medlemmar fick till och med tycka till, men uppdateringen blev inte riktigt som jag hoppats… Så jag har tagit tag i saken åter, inte för att jag hoppas på mera denna gång, men bara att designa kläder är ju så himla, himla kul. Kanske jag skulle göra ett karriärsbyte? Jag skulle verkligen inte säga nej om jag fick chansen att gå löst med min designeriver och få skapa något på riktigt.

SC Vuokatti Heidi Lehikoinen (3)SC Vuokatti Heidi Lehikoinen (2)
Foto: Heidi Lehikoinen

Fortsatt trevlig vecka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: