Snurrar på i Olos

Tja, de som någorlunda följt med så har ju kunnat konstatera att det gick riktigt dåligt för mig i tävlingarna i Rovaniemi. Det kändes bara trögt och kraftlöst. På lördagens 10 km skidade vi tre varv runt en 3,3 km slinga. På första varvet började det kännas av lite i kroppen, fast farten var usel. Jag fick till och med lite mjölksyra i benen. På de två andra varven kändes benen bara tunga och steget trögt. I söndagens sprint var känslan ett litet snäpp bättre. Det var lite mer allvar i åkningen, men jag kände direkt att mina lemmar helt enkelt inte hade fart på nog. Jag ville svinga fram armarna fortare, men det gick bara inte. Jag körde i alla fall max från start till slut, tyvärr vara bara min maxfart den dagen allt för låg och tävlingen slutade redan i kvalet. Trots att tävlingarna gick riktigt dåligt kan jag säga att jag hade riktigt skoj och njöt av att vara på tävling. Så det sinnelaget tar jag med mig, man får ha kul och njuta av tävlingarna än om prestationen inte alls blir som önskat. Man fick ju istället glädja sig åt en del andra FSS-are, bland annat femmaniten Linnea Halonen och lika unga Hanna Ray från IK Falken, vilka båda gjorde riktigt väl ifrån sig båda dagarna.

mde

Det var en grå och regnig helg i Rovaniemi. Där fanns ingen natursnö, utan endast en konstsnöslinga. Löpandet mellan vallarekkan och skidspåret då man skulle hämta och föra tävlingsskidorna blev en rätt våt och lerig historia. Konstsnöspåret var inte heller särskilt vitt och gick hårt åt skidorna om man säger så. Helst skulle man bara stått på en skida i gången, med skidan på kant för att skona skidorna. Efter tävlingarna i Rovaniemi for jag och några andra med förbundstränaren Henkka upp till Olos. Även här har det gråa och regniga vädret fortsatt och ingen snö att prata om syns till. Här är dock skidspåret som tur i betydligt bättre skick och ca fyra kilometer långt, men det märks att det varma vädret går hårt åt även här. I onsdags hade vi några minusgrader och en blå himmel uppenbarade sig mellan molnen. Än om solen höll sig bakom molnen lyckades den ljusna upp stället och mitt i allt kunde man se långt ut över det öppna landskapet från den högsta punkten av skidspåret. Det kändes helt magiskt och man skulle ha kunnat skida hur länge som helst. Efter många dagar och träningspass i tungt före och med dyblöta skidskor var detta så otroligt efterlängtat.

Hiihdon Suomen Cup 2018 - OunasvaaraHiihdon Suomen Cup 2018 - OunasvaaraHiihdon Suomen Cup 2018 - OunasvaaraHiihdon Suomen Cup 2018 - Ounasvaara
Foton från helgens tävlingar. Foton: Tero Siivola

Boendet här i Olos får tummen upp. Vi är enligt mina uppgifter sammanlagt ca 75 personer på FSS- (ÖID-, NÅID-) läger. Vi bor lite utspridda över stället, en del bor i endera hotellbyggnaden och andra i stugor. Alla har vi ändå mycket nära till spåret, vilket är något av det viktigaste. Själv bor jag i en stuga, som är uppdelad i lägenheter, tillsammans med fyra andra damer. Stugan finns högst upp på en backe och från bakväggen mätt är det inte mer än några meter till skidspåret. Frukost, lunch och middag serveras i en byggnad nedanför backen, vilket medför bra vardagsmotion då man ska traska mellan stuga och restaurang. Dundergod mat har vi också fått. Första gången jag klev in i restaurangen fundera jag först om jag var i fel restaurang. Det fanns mängder och massor med mat, allt från sallader i olika varianter, varma grönsaker, potatis och pasta, kött och fisk, soppa, bröd och efterrätter. Dessutom satt endast landslagsåkare i restaurangen då jag kom dit. Jag var nog inställd på lite simplare mat, men vem säger nej till ett sådant stående bord?

I samspråk med Kalle bestämde vi i början av lägret att jag endast kör lätta pass. De andra har både kört FU-drag och haft lägertävling, men det har jag stått över. Kroppen har känts rätt trög. Det är som om benen inte skulle orka någonting och blir trötta strax jag skidar uppför istället för att bara gå. Min vana trogen har jag svårt att åka riktigt sakta, men idag lyckades jag äntligen hålla farten nere och skidade verkligen ursakta. I slutet av länken började det till och med kännas lättare. Hoppas på att den känslan håller i sig till i morgon och det får gärna börja känns ännu bättre.

Bara en och en halv dag kvar nu då, sen bär det av hemåt igen. Hem till det gråa Österbotten, där det inte finns något skidspår att runda. Ska fortsätta att njuta av att få skida här och nu och av träningssällskapet så får man ta fortsättningen sen.

cofcofIMG-20181114-WA0002

Sköt om er, vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: