Summering av säsongen 18/19

Jaha, skulle de månne vara dags för en kort sammanfattning av säsongen? Finns egentligen inte så mycket att säga om säsongen som var och det känns som jag har lämnat den bakom mig nu, men för er skulle ska jag ändå skriva ihop en summering om hur det hela riktigt sett ut.

Det blev en chockartad start på träningssäsongen efter viloperioden i form av Toughest Malmö. Jag är fortfarande obeskrivligt glad över att jag tog chansen och skickade in ansökan om att bli en del i OCR-laget Team Toughest Finland. Toughest-tävlingarna bjöd på nya utmaningar, upplevelser och bekantskaper.

Toughest Oslo. Foto: Jacques Holst.

Träningen gick överlag helt bra under hela sommaren och hösten. Dock kände jag hela tiden att det var något som inte riktigt stämde/ funkade. Under de hårda träningarna fick jag inte upp pulsen till den nivå jag borde få den och ibland var det riktigt som att motorn stannade helt plötsligt. Jag försökte hitta någon som kunde hjälpa mig att ta reda på vad detta berodde på och vad man borde göra åt saken, men det visade sig att inte vara så enkelt.

Tävlingssäsongen i skidspåret körde som vanligt igång i slutet på oktober med Suomen cup i Vuokatti. Tävlingarna gick inge vidare och så fortsatte den sen hela säsongen. Bästa tävlingen rent prestationsmässigt, men även resultatmässig, var FSSM i Pargas. Det var ända tävlingshelgen under säsongen då jag kände att kroppen funkade lite bättre än i alla andra tävlingar. Känslan i kroppen på träningarna korrelerade inte med känslan och resultaten i tävlingarna. Korta ruscher kunde gå riktigt bra, men redan 5 km var för mycket att klara av.

Det goda med säsongen som var är att jag var ovanligt lite sjuk. Jag hade endast ett par lindriga förkylningar under hela året, vilket är mycket bra och en klar förbättring från tidigare år. Även tekniken i både klassiskt och skate gick framåt. På tävlingarna då kroppen inte ville mera så ville dock inte heller tekniken, så som det brukar vara.

Jag ytterst tacksam för allt stöd från föräldrar, släkt, vänner, de som hejat längs spåret och så vidare, och självklart även ett stort tack till mina samarbetspartners! NI ÄR ALLA GULDVÄRDA, TACK!

Och om någon funderat över vad jag tänkt om fortsättningen så kan jag meddela att jag kommer att fortsätta satsa till tusen på att nå den yttersta eliten inom skidåkningen. Jag njuter av att träna och tävla mer än något annat och motivationen är som alltid på topp. Jag håller fortsättningsvis att reda ut vad mina bekymmer beror på och jag har äntligen fått den experthjälp som behövs, men vi får ännu se vad läkaren säger baserat på de otaliga testerna jag gjort.

Övertorneå stafett. Foto: Touho Häkkinen.
The face that tells it all. Övertorneå 30 km.
Foton: Tero Siivola.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: