Domen är kommen

Nu har jag fått min slutliga dom från läkaren; parasympatiska nervsystemet är överbelastat. Nervsystemet kan delas in i det sympatiska och parasympatiska nervsystemet, varav det först nämnda aktiveras vid psykisk och fysisk stress. Som exempel höjer sympatiska systemet hjärtfrekvensen då man tränar och tävlar. Parasympatiska nervsystemet är däremot aktivt vid vila och sänker pulsen och blodtrycket samt stimulerar matsmältningen med mera.

Senast jag var övertränad var det sympatiska nervsystemet som fick sig en störning, men denna gång är det alltså parasympatiska systemet som överaktiverats. Symtomen av detta är smått diffusa och därav svårt att upptäcka. Då systemet är överaktiverat hindrar det en från att pressa sig till 100%, det blir som ett filter i kroppen som hindrar en från detta. Även symptom som viktökning och magbesvär, vilka jag haft, kan bero på störningen i systemet.

Hopptest i Kuortane.

I vissa fall kan en infektion i kroppen orsaka problem i nervsystemet, men alla mina blodsvar var okej. Även överträning, ”ylikunto”, kan bidra till detta fenomen. Man pratar ofta om överträning i olika sammanhang, men oftast är man snarare ”alipalautunut”, man har alltså haft för lite återhämtning. I mitt fall är det en anhopning av ett flertal stressfaktorer kombinerat med hård träning som lett till nedsatt och för lite återhämtning. Bland annat skolan, en ny idrottsgren, sökande av ”det rätta” dieten, alla sponsorgrejer, inkluderat pressen på att uppdatera och ”växa” på sociala medier samt att jag ständigt funderar över saker och ting och har svårt att koppla av har utgjort några av stressfaktorerna. Jag trodde att jag lärt mig så pass av mina misstag sist jag var övertränad att jag inte skulle köra ner mig i samma grop igen, men att hitta och hålla balansen mellan allt i livet är minst sagt inte enkelt.

Receptet för att bli i skick igen är träning utan mjölksyra. Mer utvecklat betyder det lugn, aerob träning samt korta, hårda drag som inte skapar mjölksyra. Jag får även köra lite styrka, men endast korta serier. Fokus ska ligga på att låta kroppen återhämta sig. Jag kommer att träna mindre de första veckorna för att så småningom trappa upp träningsmängden.

Som tur får jag i alla fall fortsätta träna, så jag lär väl överleva.

Man får i regel räkna med att det tar lika länge att bli frisk igen som den tid man byggt upp överbelastningen. Det är ju svårt att säga när det hela riktigt börjat, men jag bör i alla fall vara inställd på att det kommer att ta ett flertal månader innan kroppen är helt återhämtad.

I och med att jag inte får spränga min kropp med mjölksyra så har jag även tävlingsförbud på obestämd tid. Jag kommer alltså inte att få delta i ett flertal Toughest-tävlingar. Eventuellt till sensommaren kan tävlande vara möjligt, ifall allt framskrider väl.

Toughest i Vörå förra sommaren, då jag tog mig i mål som trea. Foto: Jacquest Holst.
Team Toughest Finland med jag, Joakim Träskelin och Victor Lövdal samt med förstärkning av Tobias Sax till detta år. Foto: Lilian Hellström, Vasabladet.

Trots att detta inte är något drömscenario så är jag glad över att nu veta vad mina bekymmer som jag haft och har beror på. Än gladare är jag över att nu veta vad jag ska göra för att bli frisk. Nu lägger jag alla dieter åt sidan och jag ska även försöka minska på de andra stressfaktorerna samtidigt som jag försöker stänga av hjärnan helt emellanåt. Nu kan det bara bli bättre!

Var på årets första FSS-läger denna vecka måndag till onsdag. Här på rullskidor med Jennie Lindvall.

2 reaktioner till “Domen är kommen

Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: