Kroppen låst

Efter några inlägg i samarbete med Aktion Österbotten återgår vi jag nu till det normala och riktar in inläggen mer på idrottandet igen. Nu har jag samarbetat med min nya tränare Matu i cirka en månad och jag kan säga att jag är mäkta nöjd med hur allting fungerar. Matu har varit närvarande vid samtliga FSS-läger och kunnat se med egna ögon hur träningarna flyter på. Vi har hunnit ha flera gemensamma träningar mellan lägren och följt utvecklingskurvan med hjälp av att kontrollera laktat på träningarna. Att inte behöva använda E-logger mera utan istället bara få överföra träningar och resultaten från de ortostatiska testerna till PolarFlow är också helt super.

Träningen och formen har fortsatt stiga, men i slutet av juli blev det ett fall bakåt. På en löpträning med intervaller började höftböjarmuskeln i höger höft kännas styv. Det var inget desto mera märkvärdigt med det för det har jag känt av även tidigare under sommaren och även tidigare år. Jag har nog mer eller mindre alltid dragits med styva höftböjare och haft svårt att få dem mjuka trots regelbunden stretchning med mera. Men även efter förmiddagspasset den lördagens kändes höften styv och började senare under dagen smärta. Följande dag blev löpningen till ett ända haltande. För att minska på belastningen på höften och låta muskeln återhämta sig hade jag varken löpträning eller stavgång under veckan som följde. Jag var även på massage och behandlade både höft och omkringliggande muskler lite mera aktivt för att få musklerna att ge efter. Trots alla åtgärder blev höften bara sämre och alla träningsformer började ta sjukt. Bara att köra bil blev en pärs då rörelser som att flytta foten mellan gasen och bromsen orsakade ordentligt med smärta, liksom att stiga ur bilen. Stället där det smärtade varierade liksom rörelserna som orsakade smärtan. Jag kunde masserade upp ett muskelområde så att smärtan släppte, men så kom smärtan tillbaka efter bara en liten stund och även musklerna drog ihop sig till nästa dag igen. Jag hade väldigt svårt att lista ut vad som egentligen orsakade bekymren, men jag förstod så mycket som att det var mer än bara en spänd höftböjare. Efter två besök hos den mycket duktiga osteopaten Mikael Bäck kom vi förhoppningsvis fram till vad som var orsaken till smärtan. Jag hade låsningar i en massa leder längs hela ryggen och även den krångliga SI-leden var låst. Dessa låsningar fick Mikael upp. Låsningarna har förutom att orsaka smärta även haft en inverkan på innervationen av musklerna i höger ben. Muskelstyrkan och reflexen i högra sätet var betydligt sämre än i vänstra innan låsningarna blev upptagna. Jag ådrades till minsta fyra dagar helvila, vilket innebär att jag ska vara ytterst passiv och bara stå, sitta eller ligga utan att göra nästan något alls. Till och med bärplockning och städning är förbjudet. På onsdag ska förhoppningsvis smärtan vara borta, men det kan även ta längre tid än så.

Det har blivit en heeel del cyklingspass de senaste veckorna, så pass att baken och sitsen faktiskt började komma bra överens.
Önskar att det vore såna här sommardagar nu, då man bara skulle få ligga på en uppblåst madrass i vattnet.

Mikael tog upp låsningarna på fredagseftermiddag, dagen före Toughest i Vörå. Jag hade tänkt delta i loppet trots att jag inte kunde springa och alltså inte skulle ha klarat av samtliga hinder, men då jag blev förbjuden att både träna och tävla så blev det att lägga undan tävlingsvästen igen. Ytterst harmt var det att återigen stå över ett Toughest-lopp. Högst troligt kommer jag inte tävla i något av de resterande loppen i Toughest touren, så denna ocr-säsong blev till intet. Jag var ändå till Vörå på lördagen och hejade på de tävlande. Att få heja fram alla tävlande, se sina lagkamrater göra fina prestationer, känna stämningen, träffa de härliga elitdamerna samt många andra kända människor var ändå riktigt skoj. Jag har verkligen saknat hela Toughest-rumban och jag längtar redan till att få vara med igen nästa år.

Victort imponerade som vanligt i Toughest och tog ytterligare en klar seger på hemmaplan. Joakim knep sin första pallplats i dessa sammanhang och tog hem bronset.
Även Tobias Sax, Team Toughest Finlands nya tillskott denna säsong, gjorde även han en stabil insats i Vörå.
På fredagseftermiddagen före besöket hos herr Bäck hann jag ett varv genom hinderbanan i Vörå. Med nästan ett års uppehåll från hinderbaneloppen samt med ett skraltigt höger ben tog jag inte alla hinder så hemskt smidigt, vissa klarade jag kappt av, heh.

Sköt om er, vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: