Året 2019

Det är dags för en sammanfattning av det gångna året 2019! Sällan blir det som man tänkt sig och så kan man nog verkligen säga om mitt 2019.

Andra halvan på skidsäsongen 2018-2019 fortsatte som säsongen börjat. Säsongen blev med andra ord ett enda stort misslyckande och en stor besvikelse. Mer kommer jag inte gå in på det för senaste säsong har jag redan tidigare gjort en sammanfattning av.  

Förra säsongens mest lyckade tävlingshelg, FSSM i Pargas. Foto: Patrik Sundqvist.

Direkt efter skidsäsongen uppsökte jag en idrottsläkare och hamnade på en del blodprov samt fysiska tester. Utifrån provsvaren och testresultaten kunde man konstatera att parasympatiska nervsystemet var överbelastat. Under säsongens första FSS-lägret som hölls i slutet av maj gjorde jag bland annat ett mattest. Utifrån detta test väcktes starka misstankar om att jag inte fått i mig tillräckligt med snabba kolhydrater under en längre tid, vilket tillsammans med nervsystemet haft en stor inverkan på prestationsförmågan. Med för lite snabb energi höll kroppen i handbromsen så att jag inte skulle kunna pressa mig för mycket, alltså gick inte pulsen upp och benen stumnade.

I början av juni blev tränarbytet gjort. Efter att ha haft Kalle Lassila som tränare under två års tid bytte jag till Matias Strandvall. Största orsaken till bytet var ju att jag flyttade från Seinäjoki där Kalle är bosatt, vilket skulle ha inneburit väldigt lite gemensamma träningar med tränaren. Trots att jag varit mycket nöjd med Kalle som tränare och bytet gjordes med ytterst tudelade känslor så vill jag understryka att jag inte ångrar beslutet på något vis. Matias har visat sig vara en väldigt duktig och omtänksam tränare och han har varit till stor hjälp under det gångna året.

Utifrån testerna som gjorts under våren lades träningen upp. Det blev ytterst lugn, lätt träning blandat med korta spurter och styrka. Småningom fick jag även börja köra längre GU2-FU1 intervaller. Jag satsade även på att få i mig mer snabba kolhydrater, såsom pasta, potatis och ris samt sportdricka under träningspassen. Jag kände att kroppen sakteliga började komma igång, vilket även kontrolltesterna på mattan bekräftade. Jag deltog i flera FSS-läger under sommaren och var även på ett eget träningsläger till Vuokatti med några femmaniter. Formen var på stigande och jag började sikta in mig på att få tävla i hinderbaneloppen i Toughest. Detta tills allting sket sig åter.

Det var riktigt i slutet på juli, då vi hade de varma härliga sommardagarna, som jag på ett löppass med intervaller fick känningar på framsidan i högra höften. Detta var dock inget ovanligt, jag har alltid varit spänd i höftböjaren och jag har blivit småsjuk i höften ibland. Nästa dags löppass blev till ingenting. Jag haltade fram med smärta i höften. Det gjordes ändringar i träningsprogrammet för att minska belastningen av höften. Under flera veckors tid gjorde jag flera vändor till massören och osteopaten. Jag var väldigt spänd i hela höftpartiet så först trodde man att det bara var muskelspänningarna som orsakade smärtan. Senare väcktes misstankar om problem med en eller flera diskar i ryggen. I början av september togs magnetröntgenbilder av ländryggen och höften. Som ni vet så visade bilderna en stressfraktur i högra lårbenet och en möjlig slemsäcksinflammation i baken. Sen fick jag ta mig fram med ett par kryckor som sällskap i två veckor. Det blev många veckor med träning endast på SkiErg samt överkroppsstyrka. Småningom tog vi in vattenlöpning och cykling i programmet. Trots att det gick framåt och smärtan minskade så fanns ändå en del smärta kvar. Det togs nya röntgenbilder, vilka visade att frakturen började vara läkt, men bursiten (slemsäcksinflammationen) var nu mer framträdande än tidigare. Jag fick instruktionerna att träna det som inte gör ont, vilket jag även gjorde…, till en början. Efter att jag ätit en kur Arcoxia, smärtstillande och inflammationsdämpande medicin, kändes det lite bättre i höften och vi steppade upp träningen. Jag började träna stavgång och rullskidning och gjorde flera hårdare pass på mattan. Jag kände lite smärta, men det var inte så farligt så ‘låt gå’ tänkte jag. Jag var förstås överlycklig att få träna mer mångsidigt igen samt att få ta i lite! Jag hade stirrat mig less på väggarna i Vörås simhall och stakat mer än tillräckligt på SkiErgen. Det var där jag gjorde mitt stora misstag – att träna med smärta.

Min bästa vän under den gångna träningssäsongen – SkiErgen.

Smärtan i höften-baken ökade och snart kunde jag inte längre sitta på grund av stark smärta i höger sida av baken. Även nattsömnen blev lidande. Jag fick en kortisonspruta, men till ingen hjälp. I och med en ny magnetröntgen konstaterades att slemsäcken vuxit sig enorm. Efter att man tagit en provbit av slemsäcken och kunnat utesluta andra sjukdomar tömde man slemsäcken på vätska och gav en kortisonspruta. Trots att jag efter detta var ytterst noga med att träna utan smärta blev tillståndet sämre igen och ingreppet upprepades. Dock hade vätskan i slemsäcken blivit så seg att man inte ens med den största nålen fick ut något. Så det blev bara en injektion av kortison denna gång. Nu har det gått en vecka sedan senaste ingrepp och jag har just förbrukat min sista Arcoxia-tablett för denna gång. Läget är fortfarande rätt så oförändrat. Jag sitter inte, jag ligger bara på vänster sida och på magen, jag har värk ibland och min träning är begränsad till parstakning (utan aktivering av baken) och överkroppsstyrka.

Jag hann testa på att tävla i Suomen cup i Rovaniemi i novembermånad. De tävlingarna resulterade dock inte i mycket annat än tårar. Det blev också ett träningsläger i Rovaniemi, vilket var i samband med tävlingarna, samt i Ylläs under vintern. Båda blev lyckade läger, om än anpassade till min situation.

Bästa terapin i Ylläs.

Det gånga året, inte minst de senaste fem månaderna, har verkligen satt tålamodet på prov. Jag har försökt hålla fast vid hoppet, tänkt optimistiskt och fokuserat på vad jag kunnat göra. Men de senaste veckorna har hoppet börjat tryta och humöret likaså. Jag fick i alla fall tillbaka lite hopp efter att ha läst att man kan uppnå goda resultat med operation. Önskan är ändå att klara mig utan en operation, så jag fortsätter kämpa på och gör allt för att bli kvitt inflammationen. Det återstår att se hur det blir med denna tävlingssäsong, just nu ligger fokus bara på att bli frisk.

Detta är vad jag vill göra – att skida, och gärna för fullt ös!

Trots motgångarna och hälsobekymren har året bjudit på flera fina stunder och jag har även utvecklats både som person och idrottare. Jag har tränat på, med facit i hand lite ”för bra”, jag har njutit av att träna, trots bekymren och begränsningarna, jag har fått umgås och träna med goda vänner och jag känner att formen är rätt bra trots allt. Grunden finns där. Parstakningen har gått framåt, liksom tekniken i skate. Jag har också fått mera styrka i överkroppen.

Det jag lärt mig detta år är att ta smärtan mera på allvar. Kanske det inte är så smart att träna med smärta, kanske man hellre borde satsa på att bli kvitt smärtan så fort som möjligt!? Jag har även lärt mig att uppskatta en frisk, fungerande kropp ännu mer än tidigare.

Ser man till vad som hänt vid sidan om idrotten så blev det en veckas semester på Cypern på våren och som sommararbete agerade jag Byainfluencer för Hankmo och närliggande byar. Jag tillbringade flera underbara dagar vid villan och ute på sjön under sommarens varma dagar, plockade mängder med bär och flyttade till Vörå (för obestämd tid). Studerat har jag också gjort och det ska nog inte räcka så länge till innan jag kan titulera mig fysioterapeut (cirka bara ett halvår, har främst slutarbetet kvar).

TACK till alla som delat både fina stunder och motgångar med mig. Jag hoppas att vi får dela många fler goda stunder under år 2020. Jag håller tummar och tår för att jag får ha bättre flyt under detta nya år.

Gott nytt år till er alla! Hoppas ni haft ett fint år och att år 2020 blir ett lyckat år det med.

Årets nyårslöfte – att visa uppskattning till dem som bryr sig om en och som man bryr sig om, samt att ge en extra kram nu som då! Foto: Patrik Sundqvist

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: