Ups and downs

Det ena för med sig det andra. Ofta då man har bekymmer med en del av kroppen så för det med sig bekymmer även till andra delar av kroppen, och förstås har det varit så för mig denna gång. Att bara träna överkroppsstyrka och parstakning, även det bara överkropp, blev för mycket även om jag träningsvolymen inte var så stor. Jag fick en överansträngning i vänstra underarmen, vilket höll i sig i två veckor. De dagar läget var som värst kunde jag knappt använda armen alls. Precis allt smärtade så attans, så som att ratta, klä på sig, tvätta sig, och så vidare. Jag började nog känna mig smått ynklig med mina krämpor. Det blev ännu mera bålträning samt skidning med en stav de veckorna som armen var ur funktion.

Nu har baken faktiskt känts bättre än på länge länge de senaste 2-3 veckorna. Men jag ska inte ropa hej än. Det är fler än en gång som jag hunnit träna utan smärta i några dagar för att sen mitt i allt känna smärta igen. Det går alltså upp och ner. Min nuvarande träningsrytm är två dagar träning med två korta pass (ca 1 timme) per dag och tredje dagen vila. Detta verkar vara ungefär vad baken klarar av för tillfället. Jag har främst bara tränat lugnt och bara skidat på flacka partier. Småningom har jag börjat skida i backar igen och nu har jag även hunnit göra ett par lite hårdare pass skidandes. Förra veckan körde jag det första hårdare passet på över två månaders tid. Dessutom drämde jag till med 3 km maxfart. Ni kan ju gissa om det kändes i luftvägarna!! Även hjärta och lungor hamnade i chocktillstånd. Det gick inte så hårt och tekniskt funkade det inte så bra, men det var kul, så attans kul! Igår (fredags) gjorde jag ett rullskidspass på mattan så vi kunde kontrollera fart och laktat. Och testet indikerade att kroppen är pigg och funkar bra, vilket jag nog haft på känn.

Happy girl efter att ha fått skida 3 km allt vad tygen håller!

Eftersom inflammationen i baken inte gått om ännu har jag lagts på kölistan till operation för att ta bort slemsäcken helt och hållet. Väntetiden kan dock dra ut till flera månader då tiden är till offentliga sektorn. Dessutom skulle en sådan här operation innebära en låååång tid av rehab, vilket skulle mer eller mindre förstöra även nästa säsong. Slemsäcken har ju därtill en viktig funktion. Den finns mellan skelettdelar och muskelsenor och minskar friktionen mellan dessa. Att ta bort slemsäcken skulle alltså innebära en ökad risk för skador i muskelsenorna i området. Så, jag hoppas förstås kunna undvika operationen och försöker verkligen få smärtan och inflammationen att försvinna på naturlig väg. Det kan dock vara svårt att bli helt symptomfri utan operation. Slemsäcken har blivit så stor, knappa 12 cm i diameter, vilket är många gånger större än vad den ska vara. Det kan därmed vara svårt att få den att återgå till normal storlek.

Denna helg avgörs FM i Vörå. Tävlingshelgen består utav skate parsprint, 10 km klassiskt samt skate sprint. Detta var mitt huvudmål för säsongen och jag hoppades in i det sista att jag skulle kunna delta. Mästerskap på hemmaplan och 10 km klassiskt i tuff terräng. Bättre kan det inte bli ifall du frågar mig. Nu blev det ändå rätt enkelt att ta beslutet att inte tävla. Jag förstod att jag inte skulle kunna prestera på den nivå jag vill och då är det ingen idé att tävla och därtill sätta hälsan, alltså baken, på spel. Jag var med som funktionär igår och idag stod jag och hejade fram alla tävlanden. Särskilt idag hade jag tudelade känslor att vara på plats då tävlingarna avgjordes. Det kändes otroligt tungt och ledsamt att inte få starta, men det var ändå kul att se alla skidkompisar kriga i spåret och få heja fram dem.

Det är bara att svälja besvikelsen över att inte kunna delta i Vörå FM och tänka optimistiskt, det kommer nya tävlingar. Jag har ändå förhoppningar om att kunna tävla ännu i vinter och det är ju mer än två månader kvar av denna tävlingssäsong! (Det låter ändå hemskt lite nu då jag skriver det..)

Såhär såg det ut ännu för en tid sedan vid Vörå skidcentrum, men snön kom i grävens tid och gjorde att FM kan avgöras i ett vitt och fint landskap och i perfekta spår. De som sköter spåren samt talkokrafter ska ändå ha en enorm eloge för allt de gjort så att spåren är i det ypperliga skick de är nu.

Under dessa tuffa tider finns det i alla fall en låt dom givit mig styrka och det är humorgruppen KAJ:s låt ”E jöutas ti lev”:

”Ibland gar man genom toffa tider men tå måst man bara ta se ur tem //…//

Tå allting e na hälvit å int do sir na slut

Tå ska du bara bara bit ihåop å si lyckli ut

Ja tå ska int do bälj int fast fänilin e jäv

Knyt handin i fickon å konstater

E jöutas nåo ti lev.”

Ha det bra fina ni!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: